Lektion 8 - Hoppigt sa Bill, skumpigt sa Bull

Åttonde skolpasset idag. TAFen sa glatt idag på morgonen att det lagom till mitt pass skulle friska i rejält och bli 15 knop vind med 25 i byarna. Det var med en knapp förhoppning om att flyga som jag åkte till klubben.

Väl uppe på klubben konstaterade jag att KIKen just landat vilket ändå bådade hyfsat gott. Jag fick en rapport om att det var byigt och jävligt med en massa termik av alla dess slag, men flygbart.

Som väntat var det trafikvarv som gällde tills någon av oss fick nog, så tornet fick höra det sedvanliga "Sigurd Ivar Kalle, vid klubben, skol, två ombord, önskar angöra trafikvarvet för studs och gå, begär taxi". Tillbaks kom "Sigurd Ivar Kalle taxa till väntplats taxibana Adam och anmäl redo, bana 19 i användning, vinden 140 grader 10 knop, byar på 20, QNH 1013". Inte fullt så mycket vind som jag hade trott, men ändå fullt tillräckligt.

Väl på väg upp i varvet efter start tyckte jag det var onödigt hoppigt. Planet krängde ordentligt i alla tre dimensioner och jag fick kämpa på för att hålla rätt attityd. Vi blev skickade till väntläge för att Skyways skulle iväg till Stockholm, men det var nog lika bra det. Skönt att få börja passet med lite lugnare flygning.

Väl framme vid väntläget hann jag knappt få ner farten till 75 knop innan vi fick klart inflygning på bana 19. Jag fick i alla fall en snabb genomgång i utmagring av motorn för att spara bränsle när man ligger och snurrar och bara väntar på bättre tider i holding.

Vi gick åter mot flygplatsen när jag hade orienterat mig om vart jag var. Man kan tycka att det är lätt att få syn på en flygplats när man bara är några minuter från den och dessutom befinner sig på 2000 fots höjd, men det är det inte. Jag hittade i alla fall rätt och påbörjade min inflygning. Skuttigt och hoppigt, men landningsförberedelserna satt där.

Jag märkte på dagens fyra landningar att jag fått med mig höjdbestämningen från förra passet. Jag har lättare för att flyga in på final nu och bedöma flygplanets läge över marken. Däremot var det idag knepigare att få till en bra sättning. En landning blev med noshjulet i backen först. En annan blev rejält studsig. Till mitt försvar så var det minst 10 knop högre fart över tröskeln än vad jag är van vid sen tidigare. Dessutom var det byigt och jäkligt vilket gjorde att jag fick kämpa på med rodren.

Riktigt jäkligt blev det när jag kom in precis före sättning med nosen pekandes åt vänster, in i vinden. Jag började ta skevroder och trycka ner höger pedal för att räta upp planet, men samtidigt som jag gjorde det vred planet upp mer mot vinden. Helt ologiskt och jag blev konfunderad för ett ögonblick om jag verkligen gjorde rätt. Jag tryckte vidare på högerpedalen och till sist vred planet upp sig i banans riktning. Senare berättade läraren att det i sådana ögonblick gäller att vara säker på vad man gör och bestämt trycka till planet dit man vill ha det.

Till nästa gång är det inte något nytt att läsa på. Vi ligger kvar i trafikvarvet och nöter in. Låter helt ok för min del, men jag skall ändå för min egen skull läsa på lite enkla manövrer så att de sitter. När jag skulle utföra motorplané från väntläget in i trafikvarvet var mitt huvud helt slut på åtgärder. Förgasarvärme vet jag om, men av någon anledning fick jag för mig att bränslepumpen skulle på. Helt fel! Det skall repeteras.

Sidvindslandningar är för övrigt alltid kul att kika på, så här är en kompilation jag ramlade förbi på YouTube för ett par dagar sedan med trevlig musik av Matmatah.