tisdag 15 april 2008

Lektion 6 - Del två

Värt att notera från den senaste lektionen som jag aldrig nämnde i det första inlägget är att jag yrkat på att lära mig hantera navigationsinstrumenten mer från början.

Som VFR (vackert väder)-flygare behövs inte så mycket mer än kompass, höjdmätare och fartmätare. En variometer för att se hur snabbt man stiger/sjunker är visserligen bra att ha det med. Likaså horisontgyro, kursgyro och turn coordinator. De senare är inte obligatoriska, men väldigt användbara. Navigationsinstrumenten är dock inte någon överdriven nödvändighet. Det går utmärkt att susa runt i luften och enbart kika ut på marken under och jämföra med karta och kompass för att se var man är och vart man skall.

Men, eftersom jag vill gå vidare i framtiden och även flyga IFR (dåligt väder), så är det lika bra att ratta på navinstrumenten från början. Om inte annat så för att få in rutinen. Den näst sista punkten på checklistan innan man rullar ut på banan är dessutom "ADF/DME/VOR", vilket innebär att rätt frekvenser skall rattas in på radiomottagarna.

I mitt fall handlar det om att ratta in 118.250MHz på radion för tornet (borde vara gjort sedan länge för att få taxiinstruktioner), 121,50MHz som standby om man nu skulle behöva sända på nödfrekvensen. 115,80MHz ställs in för att hitta flygplatsen genom VOR/DME-fyren JON som står placerad vid banan. 338kHz och 403kHz för Oscar Alfa respektive Oscar Juliett som är radiofyrar norr och söder om flygplatsen. Dessutom 109.90MHz på standby då detta är frekvensen för instrumentinflygning på bana 19.

Tornfrekvensen, nödfrekvensen samt fyrarna JON, OA och OJ känner jag till sedan innan då vi rattat in allihop för att öva instrumentflygning. Det nya för dagens flygning var LLZ (localizer) på 109.90MHz. Jag kommer inte att få lära mig ILS-inflygningar under den här skolningen, men när jag lär mig flyga instrument på allvar så är det viktigt. Men som läraren tyckte: har jag ambitionen, så är det lika bra att lägga in vanan att ratta in ILS-frekvensen före start så man kan komma tillbaks till flygplatsen igen vid behov. Det är visst standard att alltid ställa in den frekvensen just om man efter start skulle behöva vända om och landa på flygplatsen man försöker ta sig ifrån.

Värt att nämna är även att läraren frågade mig när vi taxade av banan om jag märkte att tempot och kraven skruvats upp en aning. Och visst känner jag det. Nu börjar det bli allvar på riktigt. Om drygt tio flygtimmar är det dags att sitta själv i planet, utan någon som kan ta över när man försöker landa planet på bankanten och dessutom med flygplanets längdaxel sisådär 30 grader bort från rätt kurs. :)

Inga kommentarer: