När jag kom upp till klubben idag blev jag raskt utskickad igen för att hänga med på lunch på flygplatsen tillsammans med lärare och spaka-själv-elev. Alltid lika trevligt att träffa andra flygintresserade människor. Vi lär se mer av honom framöver på klubben verkar det som.
Tillbaks vid klubbhuset blev det standardköret: "ut i maskinen och när motorn är igång knallar jag ut". Det gick mycket smidigare idag med checklista och motorstart, nu när jag börjar hitta instrument och annat med en gång.
Vi körde först en sväng ut mot Landsjön för att öva på VOR/DME och att flyga på radialer. Landsjön ligger på kurs 049 från Axamo och det finns en VOR-fyr bredvid banan, så att flyga på radial 049 från JON innebär att man hamnar rakt på utpasseringspunkt Landsjön. Med DME får man avståndet till fyren vilket gör att man vet exakt när man passerar punkten och skall ropa upp tornet och meddela att man lämnar kontrollzonen. Mycket smidigt.
Lite nav-instrument för att hitta fyrar.
Vi snurrade runt lite och fick simulerat motorbortfall. Dags för nödchecklista sålunda: "Sänk nosen och trimma ett par snabba tag framåt så att hastigheten blir stabila 75 knop. Leta upp ett fält att nödlanda på och styr dit. Hitta felet genom att skifta bränsletank, sätt blandning rik, bränslepump på, förvärmning till, snapspump låst och kolla vilken magnet som fungerar bäst." Därefter konstaterade vi att motorn fortfarande gick på tomgång och simulerade mayday-ropet på radion. Därefter blev det bedömningslandning in på stråket vid Landsjön som vi avbröt och susade över.
Att minnas från detta är att det inte är något att hetsa upp sig över. Kör listan lugnt och sansat så fixar det sig alltid. Dessutom upphör jag aldrig att förvånas över hur små grässtråk helt plötsligt kan dyka upp ur tomma intet. Såg inte stråket förren vi var fyra-fem sekunder ifrån tröskeln.
Sedan steg vi och rattade lite på ADF:en för att hitta fyren Oscar Alfa som ligger strax norr om flygplatsen. Ganska mycket simplare än att ratta VOR, som i och för sig inte var så avancerad egentligen heller. Vi flög över Vättern till fyren och fick där veta att ett plan från flygvapnet var på väg in. Fullt liv på läraren som utbrast att det var en Gripen. Vi snurrade lite kring fyren på 2000 fot och fick höra att planet låg på 1500 fot. När vi väl fick syn på det såg vi att det var ett Herculesplan. Lite skillnad mot Gripen alltså.
Då påbörjade vi istället inflygning mot flygplatsen och jag satt med på ett landningsvarv. Efter studs fick jag ta över kontrollerna igen. Det är en del att hålla koll på: 300 fot över banan skall klaff in och bränslepump av samt sväng påbörjas. på 1300 fot skall vi ha övergått till planflykt. Det är dessutom då läge att dra ner farten till 80 knop vilket innebär att man drar ner till tomgång och gör landningsförberedelser (bästa tank, blandning rik, bränslepump på, förvärmning till). Ungefär när det är klart är farten 80 knop så då puttar man på mer gas. Ut med ett steg klaff och trimma in nosläget. Brukar även bli läge för att svänga in på basen, så ropa upp tornet "Sigurd Ivar Kalle svänger in på vänster bas bana 01 för studs och gå" och sväng in. Ut med nästa steg klaff och sväng in på final. Sista steget klaff, förvärmning från, kolla höjden mot PAPIn och justera efter behov. Över tröskeln är farten 65 knop och gasen dras av till tomgång. Därefter sätter man förhoppningsvis ner planet snyggt och prydligt.
Vi körde ett par vändor innan vi lade ner för dagen. Sista inflygningen blev skit vilket inte är kul att sluta dagen med, men å andra sidan räddade jag upp situationen finfint så vi kom in bra i alla fall. Att det blev så kasst var att tornet inte svarade när jag svängde in på bas och då hamnade i radiokoma och inte riktigt hade koll på vad jag gjorde med flygplanet. Bra att komma ihåg till framtiden: flyg flygplanet och ta radion sen.
Med den här dagen blev det ytterligare 1.1h i luften varav 0,4 instrument och 4 landningar. Mindre än 40h kvar nu då.
Det går tydligen väldigt bra framåt för min del vilket jag känner själv. Landningarna är inte snygga alltid, men idag fick jag stallvarnaren att tjuta före sättning och fixade varje landning på egen hand utan inblandning (mer än verbala uppmaningar). Navigationen vi körde var inte heller krånglig att förstå. Nästa pass blir det tydligen kortfältsstart, bedömningslandning och mer nödövning samt lite trafikvarv. Hoppas bara vädret håller sig bra, för det är inte många lektioner inbokade i april.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar