Lektion 6 - Trafikvarv och nödläge

Idag var jag först på plats på klubben. Jag hade pratat med läraren tidigare på dagen och fick veta att mitt pass skulle bli det första. När jag kom in i klubbhuset kikade jag i flygdagboken för att se läget, och ingen hade varit ute med KIK:en tidigare, så jag gick ut i hangaren för att påbörja daglig tillsyn och göra allt i ordning för skolpasset.

Upp med hangarportarna och börja dränera planens bränsletankar. Som tur var är det ganska tomt i hangaren numera så jag behövde bara dränera och rangera ett plan extra.

Tillsynen gjordes och jag hade inte några anmärkningar och då dök även läraren upp så vi hoppade in och knäppte fast oss i sätena. På väg ut till banan gick vi igenom dagens övningar. Vi skulle börja med trafikvarvet och vid behov (läs: överbelastning av mitt huvud) skulle vi ge oss ut på lite allmän flygning och gå igenom nödförfarande för att återvända till trafikvarvet lite senare.

Vi påbörjade med en demonstration av ett varv med läraren vid kontrollerna. Efter studs fick jag i uppgift att styra läraren rätt genom att hela tiden säga vad som skulle göras. Efter den studsen fick jag kontrollerna och påbörjade mina trafikvarv.

Det var ordentligt kyttigt i varvet. Vinden låg på 10-13 knop rakt från sidan och det var bra med termik, framförallt på basen och på tidig final. Lite halvklurigt att både hålla höjd och kurs. Samtidigt blev det en ordentlig upphållning mot vinden före sättning på banan vilket jag inte övat tidigare.

Två varv räckte innan jag fått nog och vi gav oss av söderut mot Hyltena.

När vi passerat Hyltena demonstrerade läraren två sätt att hantera motorbortfall på: rätt sätt och fel sätt. Rätt sätt är att i lugn och ro köra nödchecklistan till punkt och pricka och därefter upptäcka att man landat säkert på en bra åker. Fel sätt är att hetsa sig igenom de få fragment av nödchecklistan som man har i huvudet och fokusera för fullt på fältet vilket garanterat resulterar i en mer eller mindre rejäl krasch. Tydligen inte helt ovanligt med piloter som agerar så. Skrämmande!

Vi susade vidare mot Landsjön och läraren utbrister plötsligt ett "hoppsan, där försvann motorn" samtidigt som han drar av till tomgång. Jag kör igång checklistan och alla förfaranden: "Sänk farten till 75 knop. Leta upp ett fält (fanns en gigantisk åker rakt fram). Skifta bränsletank, sätt blandning rik, bränslepump på, förvärmning på, snapspump låst och kontrollera magneterna. Nödsänd på radion och slå på ELT". Nu gjorde vi självfallet inte någon radiosändning eller slog på nödsändaren, utan fejkade den biten.

När vi närmade oss fältet tyckte jag att jag kom in lite fel och fick fältet rakt bakom mig. Läraren tyckte dock det var alldeles perfekt tänkt och visade med lite knixiga roderrörelser hur smidigt man kan landa i ett sådant läge.

Vi avbröt inflygningen på 500 fot över marken och fortsatte mot Landsjön.

När vi låg över Huskvarna fick vi klart inflygning bana 19 av tornet och jag vek av västerut för att flyga över vätterstranden mot Axamo.

När vi närmade oss påbörjade jag som vanligt landningen med alla dess förberedelser och gick in i trafikvarvet. Sättningen var inte bra nu heller. Det är det där med att trycka sidrodret åt ett håll och skevrodret åt det andra samtidigt som man skall kompensera för vindbyar som ställer till det lite. Det är ändå imponerande hur långt läraren låter mig komma innan han eventuellt tar över. Jag kan vara på väg långt av banan (enligt mig) men läraren sitter ändå lugnt bredvid och gastar sina "upp med nosen, vänster pedal höger skevroder, nu flairar du för tidigt".

Dagens flygning fick ändå ett gott betyg. Det skall inte förväntas att jag klarar en landning i 10 knops rak sidvind efter bara knappt 5 timmar. Men ändå går det bra och det är anledningen till att vi kör nödförfaranden och annat för fullt. Jag fick lite kritik för att jag fegar lite med kontrollerna när det handlar om att förändra fart och höjd vilket jag märkte tydligt under flygningen. När jag kom susande i 110 knop på 1300 fot och skulle ner till 80 knop på samma höjd blev det lätt att jag tappade nosen vilket resulterade i att jag kom farandes i runt 100-110 knop och tappade höjd istället. Helt fel. Blir till att komma ihåg det på fredag då det är dags för nästa pass.