söndag 24 augusti 2008

Englandsnav del 2: EGSC-ESGJ

Fredagen blev en lugnare dag än torsdagen. Efter att ha spenderat nära en timma åt att försöka få till väckning (död telefon och skum engelsk klockradio) fick jag sovit ett par timmar och var uppe tidigt, en timma innan vi skulle träffas för frukost.

Jag slog mig ner i puben där vi suttit kvällen innan och städade upp i pärmen med alla kartor och kort som jag plockat fram inför resan. Jag fick allt i ordning och kikade lite i AIP:n för ett par av fälten för att få tiden att gå.

Till sist blev det dags för frukost och vi beställde in full engelsk frukost med bacon och bönor. En rejäl laddning, för vem vet när det blir möjligt att äta nästa gång? Det skulle garanterat inte bli ett stopp för mat i Oostende!

Vi tog taxin till flygplatsen vid åtta och började stöka runt med papper och annat för att göra rätt för oss. Vi gick ut till planet och taxade till tankanläggningen för att fylla på i vingarna.



Tankkillen var otroligt noggrann. Jag bad honom att fylla på till blecket i tankarna som markerar standardtankning, dvs 128 liter totalt. När jag tankar så pytsar jag alltid på så att det åtminstone går över blecket lite grann. Den här killen hällde istället i exakt på millilitern upp till 128 liter. Imponerande!



Innan motorstart planerades rutten ner genom England. Vår förhoppning var att vi skulle få gå enligt färdplanen, det vill säga via fyrarna BKY, BIG och DVR. En rutt som skulle ta oss rakt över centrala London.



Enligt flygplatspersonalen är Cambridge ett Hercules-center i världen. Hit kommer planen för att servas och donas med och mycket riktigt damp en Herka ner framför oss när vi var klara för start.



Strax var vi uppe på en lagom höjd (2100fot) för vidare färd söderut mot London.



VOR-fyren BKY skymtades på ett fält nedanför. Än så länge flög vi enligt planerad rutt!



London VFR fick en request från oss på radion. "The scenic route, by any means possible." Och visst verkade det som att vi skulle få se lite av London. Radarvektoreringen påbörjades.



Och så kom den slutgiltiga vektorn, "Sierra Lima Victor, turn heading one eight zero degrees."



På väg in över centrala London, 1400 fot över havet.



Inom kort passerade vi över London City Airport.



Och passerade förbi the Dome där engelsmännen sitter och dricker te dagarna i ända (gissningsvis).



Themsen.



Idolbild på yours truly som hade det bekvämt i baksits. Framförallt så snart som det uppdagades att det går att fälla ryggstödet. :)



Vi fortsatte vidare mot DVR, Dover och dess vita klippor där vi även snart lämnade brittiskt FIR. Vi begärde en direkt kurs mot Oostende för att spara lite tid. Nu hade vi även sidvind, så det plöjdes på i 115 knop.



På väg in för landning i Oostende.




Vår marshaller erbjöd oss att ta med den här ståtliga maskinen hem. Tydligen hade den (och ett gäng andra) stått där ett tag och de ville bara bli av med skiten. Jag hälsade honom att om han kunde ställa den i trädgården hemma så kunde jag ta den. Han sa ja till erbjudandet så nu väntar jag bara på leverans.



En halvsliten 747 taxade förbi.




I Oostende blev det åter min tur att ta spakarna. Här på plattan, djupt insjunken i plates och kartor. Alternativt snackandes i radio för att ta emot klareringar.

För övrigt var det intressant att flyga VFR ute i Europa. I Sverige får man så vitt jag upptäckt ofta klareringar i allehanda lägen. "Klar ut från kontrollzonen via Hyltena, 2200 fot eller därunder, transponder 3243" är ju inte ovanligt att höra. På vår resa blev vi mer eller mindre dumförklarade när vi bad om en klarering ut från kontrollerad luft. I Århus (vill jag minnas) fick jag ett svar som var i stil med "du flyger VFR, så gör vad du vill". Jaha tänkte jag och meddelade att jag lämnade i riktning Anholt, stigandes till FL55.




Men än var vi inte i Danmark. På väg mot Groningen stötte vi på en front som vi sett i väderrapporterna. Här blev vi även inspekterade av det lokala flygvapnet som tog sig en liten sväng runt vårt plan. Vi trycktes österut av fronten och fick lite rapporter från flygledarna om vädret på flygplatserna runt omkring.

Vi försökte komma förbi fronten utan att lyckas. Flygledaren meddelade dock att vi skulle kunna ta oss igenom den och mycket riktigt fick vi syn på en bra och stor lucka. Vi körde rakt igenom och kom ut på baksidan där vädret var fint. Raka kursen mot Groningen alltså!




Sjukt härligt med autopilot. Bara att koncentrera sig på karta, radio och att planet fungerar som det skall. Höjdhållning och spakande sköter sig självt! En del tycker inte att det är att flyga, men jag tycker att det verkligen är att flyga!



Groningen har visst ett partycenter på flygplatsen. Vi missade detta nöjespalats. :(



Lite pre-flight-prepping av kärran innan vi hoppade in på nytt.



KLM var ute och skolade tvåmotor vid fältet. De körde väldigt hårt med bortfall av en motor, gång på gång på gång. De stackars eleverna måste fått ont i fötterna av att trampa fullt sidroder på varje vända.



Som sagt. Högst behagligt att flyga med autopilot!



Stilstudie av molnen.



Jag fick i uppgift att tanka och förbereda sista leggen i Århus när kumpanerna kilade iväg för att utföra uppdrag inomhus. Här är jag just på väg att starta upp kärran efter att ha plockat med plates och kartor.



Det ser ut som mörkret är på väg snabbt, men det är ett resultat av kreativ bildbehandling. Vi har ju inte avsikt att skola NQ under utbildningen, och vi hann hem till Jönköping lagom innan mörkrets inbrott. Roligt nog fick vi demonstration av banljusen på inflygningen till Axamo. Nära på discostämning så som flygledaren trixade med ljusen. Sjukt härligt i alla fall att få flyga in på final med banljusen tända.


Totalt på resan loggade jag drygt åtta timmar flygtid. Det var en fantastisk upplevelse. Inte bara att få flyga till England i ett eget litet plan, utan även den rena skolningen. Nu är jag riktigt peppad på att exempelvis flyga till Danmark på dagsturer nästa år. Jag har fått lära mig hur det fungerar med planering, färdplaner, radiosnack och allt annat. Sjukt bra helt enkelt!

Och slutligen, någonting i stil med detta blev rutten vi åkte. Gult på utresan och grönt för hemresan.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Mycket intressant läsning. Att under skolningen få göra långnav utomlands måste vara en höjdare och att få flyga över London.
Personligen gjorde jag min första utlandsflygning i helgen! Dock endast till Ålands skärgård. ;-)

Marcus Rangell sa...

Jo, det var en härlig upplevelse. Det hela är till viss del en anledning till att klubben vill se till att folk får upp ögonen för att resa med sitt cert. Att ligga och köra stjärtsvängar över stan och se sitt hus från luften varje månad är väl kanske inte det man ska ha certet till. Nu är vi i alla fall fyra nya som kan (och kommer) att ta oss över till Danmark, Tyskland och vidare lika lätt som vi tar en liten fikaflygning ner till Hässleholm.

Skärgårdsflygning förresten? Det lär ju vara mycket roligare än att ligga och navigera över smålands skogar!

Anonym sa...

Jo det kan jag hålla med om att det kan vara roligare att flyga över skörgården än över skog.
Jag är dock lite avundsjuk till er närhet att snabbt kunna ta er ut till kontinenten.