Halvvägs genom kommunikationen

I och med dagens teoripass så är vi nu halvvägs genom kommunikationsdelen av vår flygteoriutbildning. Skrämmande. Fast på väg hem konstaterade vi ändå att vi jämfört med innan kursstart har kommit väldigt långt.

Idag fick jag starta från tankplatsen och bege mig utan färdplan mot Värnamo. Det gick fint trots att vi inte gått igenom ett sådant förfarande innan. Lite stakigt när jag klurade på om jag skulle be om en utpasseringspunkt från Jönköpings kontrollzon, men efter starten fick vi veta av läraren att i och med att jag inte bett om en utpasseringspunkt och det var lite trafik i luften, så räknade tornet med att jag skulle gå raka vägen mot mitt uppgivna mål. Dock sa jag att jag skulle lämna på 2000 fot, vilket jag då var tvungen att hålla när jag lämnade. Tror det hela lät nåt i stil med:

Jag: Jönköping Tower, Sierra Alfa Kilo India Kilo
Tornet: Sierra Alfa Kilo India Kilo, Jönköping Tower
Jag: Sierra India Kilo, at refueling place, PA28, VFR to Värnamo, private, three onboard, uhhh, leaving at, uhm, two thousand feet, uhm, request taxi
Tornet: Sierra India Kilo, taxi via taxiway Alfa and line up runway one niner via backtrack, wind three six zero degrees eight knots, QNH one zero zero one
Jag: Taxiing via taxiway Alfa and lining up runway one niner via backtrack, QNH one zero zero one, Sierra India Kilo
Jag: Sierra India Kilo, ready
Tornet: Sierra India Kilo, runway one niner, right turn out, cleared for take-off
Jag: Runway one niner, right turn out, cleared for take-off
Tornet: Sierra India Kilo, airborne at two five
Jag: Sierra India Kilo

Inget märkligt i sig alltså, förutom lite mer att säga inledningsvis jämfört med flygning med färdplan. Flygledaren vill ju veta flygplanstyp, hur många man är ombord, vart man vill och hur man tänker lämna kontrollzonen. När man väl lämnat är man ju antingen för sig själv eller någon annan flygledares bekymmer, så mer än så vill de inte veta av. Om det är privatflygning eller skolning spelar visst bara in på hur mycket man ska betala i startavgift, så det är ju bra att uppge också så att räkenskaperna blir rätt.

Jag fick även starta med färdplan, ett förfarande som mer eller mindre sitter utan problem vid det här laget.

Det började dessutom pratas ganska vilt om vårt slutprov i kommunikation. Tydligen ska vi skriva det runt lucia då kontrollanten har möjlighet att komma förbi en sväng. Mycket att lära sig innan dess. Framförallt känner jag att det som gäller är att plocka fram de gamla studieteknikerna från högstadiet och gymnasiet när man pluggade glosor i tyskan och engelskan. Vi har väl ett hundratal sidor med uttryck som vi skall kunna översätta fram och tillbaks samt förstå innebörden av.

Allt klart för flyglektioner (nästan)

I veckan kom till sist brevet från luftfartsstyrelsen med elevtillståndet.

Jag fick en sån här:


Och bytte den tillsammans med en massa pengar mot en sån här:


Det var lite kul att hämta ut det på Preem. Mannen bakom disken tittade på breven med texten "Luftfartsstyrelsen" på, därefter på oss (vi hämtade båda ut våra tillstånd samtidigt). Sedan tittade han åter på breven. Och på oss. Sedan sa han "öh, ja, det blir ettusentrehundranittio kronor.. Var..". Det märktes att han ville fråga vad tusan vi båda utan att blinka betalar 1390:- för som ryms i ett litet tunt kuvert med luftfartsstyrelsen som avsändare. Men han gjorde det inte, så han får väl klura vidare.

För övrigt undrar dom nog vad jag är för en person på den bensinmacken. Tycker jag är där och hämtar olika paket och brev var och varannan vecka nu.

Nu är det bara att faktiskt bli medlem i klubben kvar (ren slentrian och brist på rätt person på plats som är anledningen till att det inte blivit gjort än). Sen är jag berättigad till att hugga tag i en flyglärare och susa upp i luften. Tror bestämt jag ska bränna lite pengar på en flyglektion i november-december om vädret tillåter.

Raskt över till navigation

Idag var jag och många andra helt inställda på att börja läsa Air Law i teorin. Men icke! Istället blev det start på navigationsdelen. Det är helt ok, för då kan man börja titta i de kartor vi har lite mer noggrant vilket är kul (kartor är kul av någon anledning).

Idag var det mest mjukstart med genomgång av kartprojektioner, räknande av grader, minuter och sekunder samt lite om knop och nautiska mil. Allt hör ju ihop på ett eller annat sätt. Smidigt var omvandlingen grader<->längd. 1° = 60 minuter = 60Nm ≈ 111km.

För övrigt en bra lärare som varvar normal teori med egna historier och anekdoter från flyget. Exempelvis fick vi lära oss att det är bra att ha koll på hur man flyger när man måste veckla ut TMA-kartan i flygplanet för att vika om den (den är gigantiskt jättestor, säkert flera kvadratmeter). Vecklar man ut den helt när man sitter och flyger så tar den upp allt utrymme som finns vilket innebär att man inte ser minsta lilla ut genom rutorna. När man vecklat ihop den igen är således risken att man råkar se marken ut genom framrutan. Det är dumt, för det betyder att man snart är väldigt platt.

Same same, but more..

Tisdagens pass blev en djupare dykning flygkommunikation än förra veckans. Dock inte överdrivet djupt. Vi körde igenom förfarande vid start medelst färdplan på flygengelska samt landning, också det på flygengelska.

Det är viktigt att lära sig just flygengelska eftersom det skiljer sig från vanlig engelska. Vår lärare påpekar att siffran fem inte heter "five" utan "feiff". Likaså heter nio inte "nine" utan "najnörrrr".

Dessutom har vi fått mer tecken till snabbskriften "pilot short hand" att kunna. Kryptiska symboler om man inte vet vad de står för, men oerhört fantastiskt bra att kunna, i och med att man får enormt mycket information i radion ibland. Information som man ska kunna läsa tillbaka dessutom. Ska ta och googla lite efter någon förteckning på skriften så jag har en referens att gå till när jag vill kolla upp något tecken.

Igår fick vi även beskedet att vi skall på studiebesök i flygledartornet som en del av teoriutbildningen. Mycket trevligt! Visserligen var jag medveten om det sedan innan, men det är alltid roligt att få det bekräftat på allvar.

Till nästa pass är det en ordentlig läxa. I princip hela dokumentbibban på 80 sidor med fraseologi och definitioner som luftfartsstyrelsen tagit fram. Plus att vi har den engelska kommunikationen för start och landning att gå igenom och kunna. Plus bokstavering+siffror. Plus veta vad transition level är i jämförelse med transition altitude och hur gällande lufttryck påverkar dessa höjder. Helgen är således räddad!

Runway 19, cleared for take-off, Sierra Alfa Tango!

Två dagar efter första kommunikationspasset känns det ganska bra att den biten av teorin är igång. Nu känns det på allvar att jag faktiskt ska få flyga på helt egen hand om ett knappt halvår. Men samtidigt känns det som att det är en lång väg dit.

I tisdags satt vi sju personer och stakade fram våra ord när vi lekte startande flygplan. "Taxar via taxibana Adam och ställer upp bana 19 via backtrack, Sigurd Ivar Kalle." Om bara några veckor skall det flyta på alldeles utmärkt. Åtminstone tillräckligt bra för att inte riskera att bli uppkallad till tornet efter landning för att man fulade sig i radion.

Det är ruskigt kul med radiokommunikation och jag ser fram emot att få lära mig mer. Men som sagt, det är mycket information att trycka in. Läxan till nästa teoripass är bokstavering på svenska och engelska samt (väldigt) enkel fraseologi för hela vägen från tankplats till lämnande av kontrollzon. Lite skönt att vi fick dagens kvällspass ledigt för hopp och lek på egen hand.

Första biten avklarad

Idag blev det en kort stund i det oerhört kalla rummet på flygklubben där vi har våra teorilektioner. En timma allt som allt och det enda vi gjorde var att ha ett kortare prov i human factors för att avsluta den delen av kursen.

Tydligen går det ganska bra att i princip bara studera när jag åker buss, för det blev full pott på frågorna. Inga klurigheter direkt, men två frågor som rörde stress var jag lite osäker på. Nåväl, även om jag hade bommat på dem hade det blivit godkänt resultat.

Vad som varit väldigt slående är hur vettigt det är att gå på teorilektionerna. Det är väldigt segt att jobba 8-9 timmar för att sedan sitta tre timmar och nöta in information på kvällen, men det är det värt tror jag. Under våra teoripass har vi fått mycket bra information som jag misstänker att det annars är lätt att bara bläddra förbi i litteraturen. Litteraturen har för övrigt enorma/kopiösa/fantastiska brister. Vad sägs om svarsalternativen på en av övningsfrågorna i slutet av boken: "A: Nej, B: Stämmer, C: B och D, D: Stämmer kanske" där det rätta alternativet är "C: Stämmer, stämmer kanske". En av frågorna lyckades vi inte begripa alls. Då är vi dessutom minst två teknologer, en nyutexaminerad läkare samt en halvt om halvt pensionerad flygläkare i gruppen. Suck.

Onödigt = intressant

Som alltid så är det den fakta som inte är mest användbar som är mest intressant. Dagens teoripass handlade om öron-näsa-hals och en del psykologi. Självfallet var det intressant alltihop, och en del bra information fastnade ordentligt i huvudet, däribland mycket sådant som inte är av nytta för mig att veta när jag puttrar fram i mitt lilla propellerplan på ett par tusen fots höjd. Det jag syftar på är den förvilling som uppstår när man gör en snabb inbromsning/acceleration (medelst plan med efterbrännkammare, finns ju inte någon sådan på kärran jag ska flyga). Bromsar man snabbt får man en kraft framåt samt dragningskraft nedåt. Komposanten blir riktad snett framåt och man tror att man dyker med planet. Intressant fenomen, men inte tusan lär jag uppleva det så att det påverkar mig något större.

En vecka kvar av humana faktorer nu. Nästa torsdag blir det litet prov!

Fit for flight!

Tacky titel deluxe, men den summerar dagen. Flygläkaren hade som jag misstänkte inte någonting att anmärka på. EKG, njurar, hörsel, syn och allt annat var som det skulle, så nu är det papper på väg till luftfartsstyrelsen med ett godkänt class 2-medical.

När jag kom hem låg det dessutom brev från polisen innanför dörren med en klar personutredning. Snabbt skrivande på ansökningsblanketten och ner med papperen i ett kuvert som skall postas till luftis imorgon. Sedan är allt klart och elevtillståndet borde dimpa ner inom några veckor. Då får jag skolflyga på riktigt. Sweet.

Dags för flygmedicin

Dagens teoripass gällde första delen av "human factors". Alltså hur man påverkas psykiskt och fysiskt av att flyga. Ett väldigt intressant ämne. Framförallt då vår lärare jobbat/jobbar som flygläkare och har mycket vettigt att berätta.

Dessutom är det så smidigt att vår föreläsare är en av två(?) flygläkare i trakten, så självfallet blev det en tid inbokad för att göra medical redan imorgon eftermiddag när han ändå stod och bläddrade i kalendern. Återkommer med besked från undersökningen imorgon kväll misstänker jag.

Detta innebär att det imorgon kväll inte är så mycket kvar av pappersexercisen som måste göras. I lördags blev det en sväng till farbror blå för att beställa en personutredning som de nog är klara med ganska så snart och skickar in till luftfartsstyrelsen. Så egentligen är det bara att skriva ner önskade uppgifter på blanketten "ansökan om utfärdande av elevtillstånd" och skicka in till luftfartsstyrelsen och invänta det rekommenderade brevet med pappersbiten som kostar 1500 pix eller något att lösa ut. Det senare är nog en av de stora nackdelarna med flyg: varje pappersbit som man behöver kostar fyrsiffrigt... Men det är det värt! :)