Och så lite posering

Självfallet fotades det lite som hastigast för att kunna minnas EK-flygningen annat än anteckningen i loggboken.

Just nu är det dött på nya inlägg. Nästa skolpass är planerat till den 13/8 vilket är om sisådär tre veckor. Innan dess skall teorin ha hunnit bli skriven om jag bara kan lyckas nå personen som skall hålla i det.

Idag kom även mail från trafikflyghögskolan som meddelar att uttagningstesterna sker någon gång i september. Bara det inte blir när jag åker till Paris.

Lektion 19 - EK :-)

Strax före halv tolv kom jag till klubben. Som sig bör var skolchefen redan på plats, så jag fick inte en chans att läsa på lite checklistor innan om jag nu skulle få frågor på daglig tillsyn och annat.

Planet var fulltankat och nära på klart att hoppa in i. Det hade varit ute en sväng på förmiddagen, så jag fick gå ut och göra en pre-flight av maskinen och plocka i headset och annat nödvändigt. När jag höll på med detta kom även den andra EK-eleven och frågade om han fick hänga med på min runda. Inga problem tyckte jag, jag hade ju fått åka med honom till Halmstad en gång innan. I och med att jag begärt att få känna på vikning och stall så var det ännu bättre, då det är helt annorlunda med lite tyngd i baksits som gör planet mindre framtungt. Dessutom hade skolchefen sagt "han ska ju för fasen bli trafikflygare, så ska han i framtiden flyga med ett fullsatt passagerarplan ska han väl klara av att ha dig i baksits nu".

12:15 var vi klara och jag ropade upp tornet i radion. Lördag som det är förväntade jag mig att det skulle vara stängt, men de svarade och hade öppet till 17 pga "Tysklands-charter". Smidigt, då jag inte är helt van med förfarandet när tornet är stängt, även om det inte är någon vidare skillnad mot när flygledare finns på plats.

Vi fick taxa och ställa upp bana 19 och gav oss av i en högersväng ut mot väster. Vid Bottnaryd anmälde jag oss på 2000 fot och begärde att få klarering för 3000 fot minus i den delen av TMA:t för att öva på stall.

Vädret blev snabbt sämre västerut med tunga regnmoln, så vi vek av på en sydlig kurs. Skolchefen tog rodren och demonsterade stall. Högt nosläge och men ens började den stackars PA-28:an att skaka och stallvarnaren tjöt för fullt. Han flög planet så ett bra tag för att visa att det krävs en hel del för att stalla ut en PA-28. Därefter demonstrerades urgång ur stall vilket i regel innebär sänkt nos och gas för att återfå lyftkraften över vingarna.

Även vikning demonstrerades. Full stall och därefter en tippning åt i detta fallet vänster. Urgång genom att skeva med och hämta hem med gas och noshöjning. Inga konstigheter. Det fungerade precis som i boken och kändes som att åka bergochdalbana. Vi ville ha lite extra höjd och begärde att få 4000 fot minus vilket vi också fick.

Jag fick ta över kontrollerna och känna på detta och inser hur urgångar skall göras och vad kännetecknen är precis innan.

Vi gick tillbaks mot fältet och jag påbörjade en ganska tidig plané. Det intressanta i den här delen av flygningen var att blandningsreglaget fick stor uppmärksamhet jämfört med våra tidigare pass.

Min plané ledde oss fram till 1500 fot en god bit innan fältet. Inte helt lyckat eftersom det är mycket skog i området. Jag har tidigare vid liknande inflygningar istället kommit fram till fältet alldeles för högt och fått problem med det, så ett mellanting mellan dessa behöver jag finna.

Jag gick in i varvet och fick en helt annan beskrivning av förberedelser och hastigheter än jag haft i huvudet innan. Ett par bra tips fick jag som jag lär lägga till min checklista för inflygning. De som satte sig bäst var nog att ta ut klaffen redan innan jag krupit ner till 80 knop samt att på sista svängen in på final samtidigt sänka motorvarvet till 1600RPM.

Vi gick ner och gjorde en studs. Upp i varvet igen och demonstration av motorbortfall i start. Vi var på väg för en fin sättning i inflygningsljusen för bana 01 när jag fick dra på igen och stiga för en approach från vänster på bana 19. Lite mer nya tips som innefattade trimning vid övergång i planflykt hade satt sig och jag fick trimmat ut planet bättre för att hålla mina 1300 fot. Dock hade jag fortfarande problem med att hålla 1300 fot efter att jag svängt in på baslinjen.

Ner mot banan igen och på final pratade skolchefen om att jävlas. Jag frågade om han jävlades nu eller skulle börja, varpå han svarade "nej, inte ännu". Han pratade lite om att jag låg lite snett på banan och slog på ILS:en för att demonstrera. Rätt som det var försvann högerpedalen under foten och han sa glatt "nu jävlas jag". Vi gled av mot höger och han ville se att jag hämtade hem planet igen på en rak linje med banan. Jag fick ordning på det och landade. Vi taxade tillbaks över banan och skolchefen ställde planet vid kanten av plattan. På vägen frågade han mig om vad jag tyckte och jag svarade med att jag var nöjd och undrade vad hans åsikt om min flygning var. Han ropade upp tornet och sa att han skulle släppa en första EK och han och elev 2 hoppade ur. Tummen upp och ett lycka till, sedan stängdes dörren. Jag satt nu själv i planet.

Bara att göra vad man lärt sig och gjort 70 gånger innan, så jag ropade upp tornet med frasen "Sigurd Ivar Kalle, öh, ja en ombord, önskar taxi för direkt start bana 19" och fick klart att ställa upp. Flygledaren tyckte visst att jag skulle göra en studs-och-gå, men jag informerade om att jag enbart ville göra en fullstopp.

Tankarna hann snurra lite på vägen ut, men det kändes ändå väldigt bra. Jag ställde upp på bana 19 och gjorde en extra kontroll av alla reglage så att allt stämde. Blandning rik, pump till, förvärmning från, klaffen inne och allt känns normalt... Klart starta fick jag redan innan jag backtrackat färdigt, så klockan 12:55 drog jag på och lyfte för min första flygning själv i ett flygplan. Pilot In Command = Marcus.

Jag steg upp till 1100 fot innan jag påbörjade min vänstersväng. Klubbhuset skymtade därnere och jag tänkte på att den hjälp jag innan haft med mig i planet i alla lägen nu förmodligen hällde upp kaffe i sin kopp därnere. Jag gick in på medvinden och påbörjade mina landningsförberedelser. Allt gick som ett rinnande vatten. Faktum är att jag aldrig haft ett så bra trafikvarv innan. Höjden hölls perfekt och farten likaså. Klaffen var ute i höjd med sättningspunkten och när jag svängt in på final låg jag rätt på glidbanan med 75 knop. Ner för sättning och den blev mjuk och behaglig runt 10 meter efter märket. Lite lätt sidvind hade jag vilket även hördes. Två distinkta tjoffar från när huvudstället tog i banan efter fyra minuter i luften. Sjukt bra helt enkelt. Min första EK-flygning var över. Kort, koncist och bra.

Jag taxade tillbaks till klubben och stängde ner flygplanet utanför hangaren. Glad i hågen studsade jag sedan in i klubbhuset.

Skolchefen och elev nr 2 gav sig upp med en gång. Jag fick inte följa med då det skulle bli lite tungt i värmen då de skulle öva kortfältsstarter- och landningar. Istället tog jag mig en välförtjänt fika ute i solen och tittade på landningarna på stråket.

Efter en stund hörde jag på radion att de taxade in och en EK-flygning var på gång. Även han fick gå ett varv med landning på bana 19.

Strax därefter taxade han in och vi pratade en stund om skolningen. Medan vi tvättade planet drog åskovädret in som vi sett tidigare. Rejält med flyt att vi hann med våra EK-flygningar i god tid innan det drog in över fältet.

Det var en väldigt lärorik dag med många aha-upplevelser och ett bra tempo. Nu är det ruskigt synd att vi har en paus till augusti innan resterande lektioner.

Men men, nu är det avklarat. Jag har mitt EK-bevis i loggboken tillsammans med de andra handlingarna och jag är nu berättigad till att hoppa in i planet och ge mig upp i luften själv med läraren på marken. Det känns bra. Väldigt bra.

Lektion 18 - Kortnav och baksätesflygning

Idag var vädret bättre för flygning. Strax före fyra lyfte vi och gick på en kort nav-runda för att se hur väl det går att klocka tiden i luften. Flygningen var planerad att gå ESGJ - ut via Bottnaryd - västerut till Ulricehamn - söderut till Tranemo - nordöst mot Mulseryd - in för landning.

Min färdplan var ihopräknad till 40 minuter. Snålt tilltaget vilket jag anade då jag igår fick reda på att sträckan tar 50 minuter i lagom tempo. Likaså hade jag inte räknat med extra tid för svängar vid brytpunkterna samt tid för start/landning.

En tysk gammal PA-28 som skulle ge sig iväg gjorde att jag tog beslutet att köra engelska på radion. Inte fel att öva på det då det tidigare endast skett när jag ropat upp Sweden Control. Vi ställde upp bana 19 och lyfte högerut mot Bottnaryd. Redan framme vid kontrollzonsgränsen låg jag efter i tid. För att köra ikapp tryckte jag på gasen och körde i närmare 120 knop mot Ulricehamn. Väl framme låg jag ca 90 sekunder efter i tid. Vidare mot Tranemo där det konstaterades ca 60 sekunder efter. Tracken upp mot Mulseryd blev lite slingrigare än nödvändigt, men jag tappade nog inte mer än ett par sekunder på det. Däremot kan guppandet i höjdled som termiken orsakade ha stått för lite mer tidsskillnad.

Vi gick in i trafikvarvet och hjulen gick i banan på prick 45 minuters flygning. Slänger man på de 5-6 minuter som man bör räkna med extra för start/landning utöver de beräknade 40 hamnar man rätt. Men då körde vi ändå på i 10 knop extra hela vägen runt.

Efter landning gick vi upp i trafikvarvet igen för lite vanliga studsar och bedömningslandningar. Både bana 19 och stråk 29 blev använda. Landningarna på 29:an var för övrigt mina första som var på allvar (har väl gjort någon fullandning in på 29 innan). Det är inte den roligaste finalen att ligga på. Träddunge att hålla sig över, men inte för högt, för då hinner man inte ner på banan i tid för att dra på och ge sig upp i varvet igen vid en studs-och-gå. Jag avbröt en start där jag flöt ut långt in på banan med planet, men fick veta att jag hade kunnat ta mig upp utan problem eftersom det är hinderfritt på det hållet. Vi pratade lite om mina långa glidflygningar över banan och jag har tydligen lyssnat för mycket på pratet om att hålla upp nosen. Nästa landning körde jag ner planet lite mer brutalt, och mycket riktigt fick jag en sättning mycket tidigare på banan och kom upp i luften i god tid igen.

Sista landningen blev på bana 19 och följdes av pådrag upp i luften till ca 40 fot innan jag fick öva avbruten start. Nossänkningen satt där, men inte uttag av klaff eller att hålla planet över banan. Avdriften till höger var rejäl innan jag fick kontroll över planet och tryckte in det för landning.

Jag var rejält trött i slutet av passet vilket både jag och läraren kände, men han tyckte det var kul att se att jag inte gav upp, utan fortsatte kämpa på. Tro tusan det..

Efter passet satt jag kvar och pratade med en som skulle upp för en checkride. Till sist blev jag även erbjuden att följa med på en navigation till Göteborg/Säve med en annan elev. Jag hoppade givet in i baksätet. Man lär sig en hel del på att bara åka med, framförallt i nya luftrum.

Dagens passagerarvända var lärorik på flera sätt. Dels var det intressant att se hur flygledarna hanterar trafiken i Göteborg. Lite högre tempo och mer "knuffande". Vi blev nertryckta i höjd från flygnivå 65 till först 3000 fot och därefter 2000 fot. Vi fick inte gå in i kontrollzonen via Bohus som önskat, utan Agnesberg längre söderut. Likaså blev vi satta i en kort holding utanför kontrollzonen. Även radiotrafiken ger mycket att lyssna på. Det gäller att alltid ha penna och papper tillhands för det är mer regel än undantag att man får mer information än man orkar hålla i huvudet.

Flygningen gick i alla fall galant och jag njöt av färden. Bara att tacka för åkturen!

Och till sist, lite bilder. Fördelen med att sitta i baksits är att man har tid att testa både kamera och GPS i den nya telefonen (som självfallet var satt i flight-mode).



På väg att lämna Jönköping TMA efter stigning till flygnivå 65.



Samma, men sett åt andra hållet. Härligt att flyga över moln.



Inflygning mot Säve. Utsikt över Göteborg från 2000 fot.



Final Säve bana 19.



Tornet på Säve strax efter sättning.



Och test av telefonens motljusprestanda över plattan där bland annat Ryanair skymtar.



På väg mot utpasseringspunkt Bohus. Vy över Angeredsbron och Gårdstensberget. 1500 fot.



Och Angeredsbron igen.



Uppe på level på flygnivå 55 tillbaks mot Jönköping. Mera molntussar att flyga över.



Och molntussar bakåt också och en stabbe som skymtar lite försynt.



Och slutligen en låg inflygning till bana 19 på Axamo.

Cancelled due CB

Min flygning idag blev inställd på egen begäran. Jag var uppe på klubben vid två för att hinna läsa på lite innan, men den planen stöp direkt då det inte tog mer än fem minuter innan skolchefen dundrade in på grusplanen utanför klubbhuset.

Vi diskuterade relativt omgående rådande väder och jag hade en gammal prognos att gå på då jag inte hunnit titta på en färskare. Den prognosen visade på halvkasst väder. En molnbas som skulle tillåta flygning i kontrollzonen och viss risk för regnskurar och enstaka CB-moln. Den rådande prognosen pekade dock på risk för låg molnbas (1200 fot) och åskskurar och annan skit. Jag fick frågan om jag ville upp och flyga, och jag svarade nej på den. Skitväder att ge sig upp i. Bra beslut tyckte både lärare och skolchef, så vi stannade på backen och pratade flyg i allmänhet istället samtidigt som jag fick rättat klart min svenska flygfält och även läst lite luftfartslagtexter.

Jag fick även med detta reda på det jag misstänkte men som inte någon sagt rakt ut. Min flygning med skolchefen är för att få ut ett EK-bevis för att få flyga själv. Så i och med dagens inställda flygning blir det en kort navigering via Ulricehamn och Tranås imorgon samt lite landningsövningar på fältet. På lördag skall jag stå redo vid 12 med ett tankat och kontrollerat flygplan för min checkride inför EK. Hoppas bara vädret håller i sig. Just nu är det exempelvis perfekt flygväder.

För övrigt har klubben nu även shoppat ny maskin. SE-ILV. "Sigurd Ludvig Viktor" är lite bökigt att säga, men det får väl gå an. Det blir en finfin resekärra med autopilot och två Garmin Playstation att ratta på. Sweet!

Lektion 15 - Klaffjävel!

Så var det dags igen. Jag var på plats på klubben i hyfsad tid idag och fick som hastigast träffa skolchefen som satt i sin kaptensmundering och rättade pärmar med föreskrifter. Klockan tre lyfter vi imorgon för min lilla checkride eller vad man nu skall benämna det hela.

Efter en stund dök läraren upp och skickade mig efter lite snack för att tanka planet. Jag susade iväg till tankplatsen och fick där en liten pratstund med en kille som klippte gräset runt plattan. Han ställde den (för mig) lustiga frågan om jag brukade flyga runt i trakterna. "Nä, jag taxar bara runt i planet, blir så jäkla dyrt om man ska upp i luften också" hade visserligen varit ett lite halvlustigt svar, men jag sa istället att jag bara var elev. Det visade sig att han gärna skulle vilja fota sitt hus från luften, så jag hänvisade honom till de andra på klubben som faktiskt får flyga med passagerare. Nåja, 120 liter flygbränsle tryckte jag i vingarna och körde tillbaks till klubben där läraren stod och väntade.

Väl framme kastade han sig in i planet och stängde ner alltihop. Jag funderade en stund på vad jag gjort för allvarligt misstag som han skulle diskutera med mig, men det visade sig att han bara ville se så att jag körde checklistor och allt enligt boken. Det var inte några konstigheter, så vi var snart iväg upp i luften.

Vi lämnade mot nordöst via Landsjön för att öva branta svängar. Molnen var låga, så jag fick klarering ut med speciell VFR. Minns jag rätt (vilket jag hoppas) så innebär det att man separeras från annan trafik som flyger visuellt. Tror även det är så att Jönköping endast tillåter en speci-VFR i taget i kontrollzonen. Vi susade iväg ut mot Landsjön längs med Vätterkusten i alla fall och försökte ta oss upp på höjd allt eftersom molnen tillät det. Till sist låg vi på 2000 fot när tornet ropade upp och frågade efter aktuell position vilket var Landsjön. I och med att vi då nått gränsen på kontrollzonen och var på väg ut i det fria luftrummet kunde de tillåta en start på banan och släppa iväg ett nytt plan.

Norr om Landsjön övade vi så äntligen branta svängar vilket innebär bankning på upp till 60 grader. Jag trodde att det skulle vara jobbigare än det var. Läraren demonstrerade, och jag gjorde. Inga större bekymmer. Efter ett par minuter tyckte jag att det satt rätt så bra. Det gjorde visst läraren med för mitt i en 45-graders sväng drog han av gasen. Nödchecklistan gick som ett rinnande vatten och jag förberedde mig på en inflygning mot ett fält under oss som jag sett ut. När jag konstaterade att min kontroll av tändningssystemet inte hjälpte motorn igång sa läraren till min förvåning att det gjorde det visst, och drog på gasen igen. Måste vara första och enda gången som en nödövning slutar så enkelt.

Vi tog sikte tillbaks till fältet igen. För att göra saken roligare blev jag av med sikten ut och fick öva instrumentflygning. Det blev det sedvanliga rattandet för att sabba alla instrument för mig innan jag fick ta ut en heading till VOR-fyren vid fältet. Inga konstigheter och jag fann mig på rätt kurs ganska snabbt. Då fick jag istället uppdraget att ta ut en heading mot NDB-fyren OA som ligger norr om flygplatsen. Inte så konstigt det heller. Däremot var det lite bökigt att hålla höjden utan visuella referenser ut. Jag hade även en förmåga att banka lite lätt vänster. Det är lurigt det där, så det gäller att titta på horisontgyrot med korta mellanrum för att se så man ligger rätt på vingarna.

Vi avbröt övningarna när vi närmade oss OA och läraren tyckte att jag kunde njuta av flygandet. Jag var på väg att svara att jag inte haft tid att njuta av flygandet alls sen första lektionen, men hann inte så långt innan jag fick börja korrigera kurs och höjd igen.

Vi passerade OA och tog sikte på JON för att gå mot fältet. 3800 fot försökte jag hålla och vi observerade när vi kom in i Cone of Confusion, området över en VOR-fyr där man inte har en aning om vart den finns, mer än "nånstans neråt". Detta var även utgångsläget för bedömningslandningen på bana 01 som jag skulle göra, för gasen drogs av till tomgång.

Jag påbörjade en lätt vänstersväng runt för att försöka få visuell kontakt med fältet mellan molnen. Jag fick syn på hangarerna och grässtråket och kunde orientera mig efter det.

Jag fortsatte ner för att komma in på medvinden till 01 på 2000 fot vilket är lite lagom för ett slutligt utgångsläge (1800 fot är normal höjd för bedömning). På 1900 fot passerade jag bantröskeln och hade hunnit med checklistan, alldeles perfekt. Däremot drog jag ut medvinden lite väl långt och blev tvungen att gena in mot banan för att inte landa i inflygningsljusen. Läraren tyckte att det skulle bli en minuslandning, men jag hade flyt och kom ner alldeles lagom, en kort bit efter sättningspunkten.

Vi drog på och gick upp igen. Även denna bedömningslandning blev lite snäv på finalen men gick att rädda.

Vi övergick till bedömningar på stråket och till en början fick jag liknande problem där med bedömningarna. Fast nu kom jag in för högt istället. Vi gjorde fullstopplandningar och övade även kortfältsstarter där jag hade stora problem med att hantera klaffen. Jag har aldrig varit med om att en liten spak kan innebära så stora problem, men efter lite misslyckade försök så satte jag en av de sista starterna alldeles perfekt. Likaså fick jag till den sista landningen. Skönt att sluta ett pass på det viset.

Vi taxade tillbaks till klubben och pratade lite om passet samt hur det var i allmänhet med flygtrimmet. Det verkar gå åt rätt håll och det är bara att fortsätta så var omdömet.

Morgondagens pass med skolchefen innebär trafikvarv fick jag veta, så det skall inte bli några större överraskningar. Jag skall i alla fall upp till klubben tidigare imorgon och läsa igenom lite checklistor, bland annat för daglig tillsyn och pre-flight inspection så att jag har de perfekt memorerade om jag nu får frågor på dessa.

Och med den enormt tråkiga avsaknaden av bilder som det brukar vara här, så kommer i alla fall en bild på kvittot från tankstationen. Något att reflektera över nu när det debatteras så om bensinpriset i allmänhet. 120 liter á 16(?) kronor. Typ 2000 kronor som sörplas upp på ett par timmar av Lycoming-monstret i planet.

Lektion 14 - Besök i tornet och studsar på banan

Så var det till sist dags igen för att skolpass. Verkligen på tiden att det blev av.

Dagens pass började med taxning till tornet för studiebesök. Jag och en elev till hoppade in i planet och läraren promenerade bort. "Sigurd Ivar Kalle vid klubben, önskar taxa bort till tornet" ropade jag upp. Tillbaks kom "Ivar Kalle, ja, taxa och parkera på plats fem Adam". "Taxar till fem Adam, Ivar Kalle" repeterade jag och började fundera på var denna parkeringsplats finns. När vi kom närmare med planet blev jag rejält konfunderad och funderade på att ropa upp igen för närmare instruktioner. Då fick jag syn på en femma ritad på taxilinjen in mot tankningsplatsen och såg även att det fanns markeringar för A, B, C och så vidare från denna. Så det blev en prydlig parkering på rätt plats med en gång.

Vi tog hissen upp i tornet och jag får säga att det är en trevlig arbetsplats. Bord med radarskärmar och radioutrustning m.m. på ena sidan mot banorna till, och soffgrupp med TV åt det andra hållet. Vi pratade om allt möjligt som hör flygandet till. Vi fick även se hur väl man syns när man landar då ett ultralätt kom in för landning på bana 01. Bäst att sluta med fullandningar alltså. Lustigt också hur annorlunda röster är i radion jämfört med i verkligheten.

Efter vårt korta besök tog vi oss ut till planet igen och startade upp för en start på bana 01. Ut via Ljunga var planen för att därefter gå söderut utanför kontrollzonen och in via Bottnaryd för att passera väntläge West som ligger precis där.

Det var inte några större konstigheter, och jag fick i uppdrag att gå in och göra en studs-och-gå på bana 01. Lite skumpig sättning, men det var ett tag sen sist. Upp igen och gick upp i vänstervarv till stråk 11 istället. Vi spenderade resten av passet åt att ligga i omväxlande höger och vänstervarv på stråket och studsa och göra fullstopplandningar med tillhörande kortfältsstarter. Det gick ganska hyfsat alltihop. Jag hade lite problem till en början med att jag lyfte nosen alldeles för mycket på planet strax före sättning vilket fick till följd att jag lyfte igen när markeffekten gjorde sig påmind. (Kortfattat: är man nära marken får man lite hjälp med lyftet, så man kan ge sig av upp i luften igen, men tappar fart lik förbannat om man inte ger gas). Det blev lite långa utflytningar innan sättning vilket fick tillgängligt utrymme framåt att bli väldigt kort. En sådan studs avbröt jag efter sättning då jag bedömde att jag inte säkert skulle kunna ge mig av upp igen. En korrekt bedömning enligt läraren och även något man inte skall tveka på.

På slutet blev det tävling i att få till landningar på så kort sträcka som möjligt. Strax under fem koner fick jag stopp på vid min sista landning. Det går ju att få stopp på kortare sträcka, men så brutalt ville jag inte bromsa.

Slutsatsen av hela passet var att det gick bra alltihop. Den lilla rost som skapats sen sist skrapades bort och det tog sig med landningarna. Morgondagens pass ägnas åt stall, vikning, branta svängar och bedömningslandningar. Åtminstone något av dessa. Onsdagspasset blir med skolchefen. Min teori kring detta är att han har bett om att få skola ett pass med oss innan vi släpps till flygning på egen hand. Jag kan ju knappast påstå att jag är lugn inför detta pass.