lördag 12 juli 2008

Lektion 19 - EK :-)

Strax före halv tolv kom jag till klubben. Som sig bör var skolchefen redan på plats, så jag fick inte en chans att läsa på lite checklistor innan om jag nu skulle få frågor på daglig tillsyn och annat.

Planet var fulltankat och nära på klart att hoppa in i. Det hade varit ute en sväng på förmiddagen, så jag fick gå ut och göra en pre-flight av maskinen och plocka i headset och annat nödvändigt. När jag höll på med detta kom även den andra EK-eleven och frågade om han fick hänga med på min runda. Inga problem tyckte jag, jag hade ju fått åka med honom till Halmstad en gång innan. I och med att jag begärt att få känna på vikning och stall så var det ännu bättre, då det är helt annorlunda med lite tyngd i baksits som gör planet mindre framtungt. Dessutom hade skolchefen sagt "han ska ju för fasen bli trafikflygare, så ska han i framtiden flyga med ett fullsatt passagerarplan ska han väl klara av att ha dig i baksits nu".

12:15 var vi klara och jag ropade upp tornet i radion. Lördag som det är förväntade jag mig att det skulle vara stängt, men de svarade och hade öppet till 17 pga "Tysklands-charter". Smidigt, då jag inte är helt van med förfarandet när tornet är stängt, även om det inte är någon vidare skillnad mot när flygledare finns på plats.

Vi fick taxa och ställa upp bana 19 och gav oss av i en högersväng ut mot väster. Vid Bottnaryd anmälde jag oss på 2000 fot och begärde att få klarering för 3000 fot minus i den delen av TMA:t för att öva på stall.

Vädret blev snabbt sämre västerut med tunga regnmoln, så vi vek av på en sydlig kurs. Skolchefen tog rodren och demonsterade stall. Högt nosläge och men ens började den stackars PA-28:an att skaka och stallvarnaren tjöt för fullt. Han flög planet så ett bra tag för att visa att det krävs en hel del för att stalla ut en PA-28. Därefter demonstrerades urgång ur stall vilket i regel innebär sänkt nos och gas för att återfå lyftkraften över vingarna.

Även vikning demonstrerades. Full stall och därefter en tippning åt i detta fallet vänster. Urgång genom att skeva med och hämta hem med gas och noshöjning. Inga konstigheter. Det fungerade precis som i boken och kändes som att åka bergochdalbana. Vi ville ha lite extra höjd och begärde att få 4000 fot minus vilket vi också fick.

Jag fick ta över kontrollerna och känna på detta och inser hur urgångar skall göras och vad kännetecknen är precis innan.

Vi gick tillbaks mot fältet och jag påbörjade en ganska tidig plané. Det intressanta i den här delen av flygningen var att blandningsreglaget fick stor uppmärksamhet jämfört med våra tidigare pass.

Min plané ledde oss fram till 1500 fot en god bit innan fältet. Inte helt lyckat eftersom det är mycket skog i området. Jag har tidigare vid liknande inflygningar istället kommit fram till fältet alldeles för högt och fått problem med det, så ett mellanting mellan dessa behöver jag finna.

Jag gick in i varvet och fick en helt annan beskrivning av förberedelser och hastigheter än jag haft i huvudet innan. Ett par bra tips fick jag som jag lär lägga till min checklista för inflygning. De som satte sig bäst var nog att ta ut klaffen redan innan jag krupit ner till 80 knop samt att på sista svängen in på final samtidigt sänka motorvarvet till 1600RPM.

Vi gick ner och gjorde en studs. Upp i varvet igen och demonstration av motorbortfall i start. Vi var på väg för en fin sättning i inflygningsljusen för bana 01 när jag fick dra på igen och stiga för en approach från vänster på bana 19. Lite mer nya tips som innefattade trimning vid övergång i planflykt hade satt sig och jag fick trimmat ut planet bättre för att hålla mina 1300 fot. Dock hade jag fortfarande problem med att hålla 1300 fot efter att jag svängt in på baslinjen.

Ner mot banan igen och på final pratade skolchefen om att jävlas. Jag frågade om han jävlades nu eller skulle börja, varpå han svarade "nej, inte ännu". Han pratade lite om att jag låg lite snett på banan och slog på ILS:en för att demonstrera. Rätt som det var försvann högerpedalen under foten och han sa glatt "nu jävlas jag". Vi gled av mot höger och han ville se att jag hämtade hem planet igen på en rak linje med banan. Jag fick ordning på det och landade. Vi taxade tillbaks över banan och skolchefen ställde planet vid kanten av plattan. På vägen frågade han mig om vad jag tyckte och jag svarade med att jag var nöjd och undrade vad hans åsikt om min flygning var. Han ropade upp tornet och sa att han skulle släppa en första EK och han och elev 2 hoppade ur. Tummen upp och ett lycka till, sedan stängdes dörren. Jag satt nu själv i planet.

Bara att göra vad man lärt sig och gjort 70 gånger innan, så jag ropade upp tornet med frasen "Sigurd Ivar Kalle, öh, ja en ombord, önskar taxi för direkt start bana 19" och fick klart att ställa upp. Flygledaren tyckte visst att jag skulle göra en studs-och-gå, men jag informerade om att jag enbart ville göra en fullstopp.

Tankarna hann snurra lite på vägen ut, men det kändes ändå väldigt bra. Jag ställde upp på bana 19 och gjorde en extra kontroll av alla reglage så att allt stämde. Blandning rik, pump till, förvärmning från, klaffen inne och allt känns normalt... Klart starta fick jag redan innan jag backtrackat färdigt, så klockan 12:55 drog jag på och lyfte för min första flygning själv i ett flygplan. Pilot In Command = Marcus.

Jag steg upp till 1100 fot innan jag påbörjade min vänstersväng. Klubbhuset skymtade därnere och jag tänkte på att den hjälp jag innan haft med mig i planet i alla lägen nu förmodligen hällde upp kaffe i sin kopp därnere. Jag gick in på medvinden och påbörjade mina landningsförberedelser. Allt gick som ett rinnande vatten. Faktum är att jag aldrig haft ett så bra trafikvarv innan. Höjden hölls perfekt och farten likaså. Klaffen var ute i höjd med sättningspunkten och när jag svängt in på final låg jag rätt på glidbanan med 75 knop. Ner för sättning och den blev mjuk och behaglig runt 10 meter efter märket. Lite lätt sidvind hade jag vilket även hördes. Två distinkta tjoffar från när huvudstället tog i banan efter fyra minuter i luften. Sjukt bra helt enkelt. Min första EK-flygning var över. Kort, koncist och bra.

Jag taxade tillbaks till klubben och stängde ner flygplanet utanför hangaren. Glad i hågen studsade jag sedan in i klubbhuset.

Skolchefen och elev nr 2 gav sig upp med en gång. Jag fick inte följa med då det skulle bli lite tungt i värmen då de skulle öva kortfältsstarter- och landningar. Istället tog jag mig en välförtjänt fika ute i solen och tittade på landningarna på stråket.

Efter en stund hörde jag på radion att de taxade in och en EK-flygning var på gång. Även han fick gå ett varv med landning på bana 19.

Strax därefter taxade han in och vi pratade en stund om skolningen. Medan vi tvättade planet drog åskovädret in som vi sett tidigare. Rejält med flyt att vi hann med våra EK-flygningar i god tid innan det drog in över fältet.

Det var en väldigt lärorik dag med många aha-upplevelser och ett bra tempo. Nu är det ruskigt synd att vi har en paus till augusti innan resterande lektioner.

Men men, nu är det avklarat. Jag har mitt EK-bevis i loggboken tillsammans med de andra handlingarna och jag är nu berättigad till att hoppa in i planet och ge mig upp i luften själv med läraren på marken. Det känns bra. Väldigt bra.

3 kommentarer:

Samuel sa...

Grattis till EK:t!
Jag råkade surfa förbi din blogg idag i jakt på ndb:n OA:s position (fråga inte :) ). Flög själv ek i en cessna 172 hösten 2001 och kommer ihåg vilken kul upplevelse det var.
Lycka till med flyget!

snubbelfot sa...

Grattis! Den första EK:n glömmer man aldrig. :-)

Josef sa...

Får grattulera till EK! Vilken känsla va! :)