Efter en stund dök läraren upp och skickade mig efter lite snack för att tanka planet. Jag susade iväg till tankplatsen och fick där en liten pratstund med en kille som klippte gräset runt plattan. Han ställde den (för mig) lustiga frågan om jag brukade flyga runt i trakterna. "Nä, jag taxar bara runt i planet, blir så jäkla dyrt om man ska upp i luften också" hade visserligen varit ett lite halvlustigt svar, men jag sa istället att jag bara var elev. Det visade sig att han gärna skulle vilja fota sitt hus från luften, så jag hänvisade honom till de andra på klubben som faktiskt får flyga med passagerare. Nåja, 120 liter flygbränsle tryckte jag i vingarna och körde tillbaks till klubben där läraren stod och väntade.
Väl framme kastade han sig in i planet och stängde ner alltihop. Jag funderade en stund på vad jag gjort för allvarligt misstag som han skulle diskutera med mig, men det visade sig att han bara ville se så att jag körde checklistor och allt enligt boken. Det var inte några konstigheter, så vi var snart iväg upp i luften.
Vi lämnade mot nordöst via Landsjön för att öva branta svängar. Molnen var låga, så jag fick klarering ut med speciell VFR. Minns jag rätt (vilket jag hoppas) så innebär det att man separeras från annan trafik som flyger visuellt. Tror även det är så att Jönköping endast tillåter en speci-VFR i taget i kontrollzonen. Vi susade iväg ut mot Landsjön längs med Vätterkusten i alla fall och försökte ta oss upp på höjd allt eftersom molnen tillät det. Till sist låg vi på 2000 fot när tornet ropade upp och frågade efter aktuell position vilket var Landsjön. I och med att vi då nått gränsen på kontrollzonen och var på väg ut i det fria luftrummet kunde de tillåta en start på banan och släppa iväg ett nytt plan.
Norr om Landsjön övade vi så äntligen branta svängar vilket innebär bankning på upp till 60 grader. Jag trodde att det skulle vara jobbigare än det var. Läraren demonstrerade, och jag gjorde. Inga större bekymmer. Efter ett par minuter tyckte jag att det satt rätt så bra. Det gjorde visst läraren med för mitt i en 45-graders sväng drog han av gasen. Nödchecklistan gick som ett rinnande vatten och jag förberedde mig på en inflygning mot ett fält under oss som jag sett ut. När jag konstaterade att min kontroll av tändningssystemet inte hjälpte motorn igång sa läraren till min förvåning att det gjorde det visst, och drog på gasen igen. Måste vara första och enda gången som en nödövning slutar så enkelt.
Vi tog sikte tillbaks till fältet igen. För att göra saken roligare blev jag av med sikten ut och fick öva instrumentflygning. Det blev det sedvanliga rattandet för att sabba alla instrument för mig innan jag fick ta ut en heading till VOR-fyren vid fältet. Inga konstigheter och jag fann mig på rätt kurs ganska snabbt. Då fick jag istället uppdraget att ta ut en heading mot NDB-fyren OA som ligger norr om flygplatsen. Inte så konstigt det heller. Däremot var det lite bökigt att hålla höjden utan visuella referenser ut. Jag hade även en förmåga att banka lite lätt vänster. Det är lurigt det där, så det gäller att titta på horisontgyrot med korta mellanrum för att se så man ligger rätt på vingarna.
Vi avbröt övningarna när vi närmade oss OA och läraren tyckte att jag kunde njuta av flygandet. Jag var på väg att svara att jag inte haft tid att njuta av flygandet alls sen första lektionen, men hann inte så långt innan jag fick börja korrigera kurs och höjd igen.
Vi passerade OA och tog sikte på JON för att gå mot fältet. 3800 fot försökte jag hålla och vi observerade när vi kom in i Cone of Confusion, området över en VOR-fyr där man inte har en aning om vart den finns, mer än "nånstans neråt". Detta var även utgångsläget för bedömningslandningen på bana 01 som jag skulle göra, för gasen drogs av till tomgång.
Jag påbörjade en lätt vänstersväng runt för att försöka få visuell kontakt med fältet mellan molnen. Jag fick syn på hangarerna och grässtråket och kunde orientera mig efter det.
Jag fortsatte ner för att komma in på medvinden till 01 på 2000 fot vilket är lite lagom för ett slutligt utgångsläge (1800 fot är normal höjd för bedömning). På 1900 fot passerade jag bantröskeln och hade hunnit med checklistan, alldeles perfekt. Däremot drog jag ut medvinden lite väl långt och blev tvungen att gena in mot banan för att inte landa i inflygningsljusen. Läraren tyckte att det skulle bli en minuslandning, men jag hade flyt och kom ner alldeles lagom, en kort bit efter sättningspunkten.
Vi drog på och gick upp igen. Även denna bedömningslandning blev lite snäv på finalen men gick att rädda.
Vi övergick till bedömningar på stråket och till en början fick jag liknande problem där med bedömningarna. Fast nu kom jag in för högt istället. Vi gjorde fullstopplandningar och övade även kortfältsstarter där jag hade stora problem med att hantera klaffen. Jag har aldrig varit med om att en liten spak kan innebära så stora problem, men efter lite misslyckade försök så satte jag en av de sista starterna alldeles perfekt. Likaså fick jag till den sista landningen. Skönt att sluta ett pass på det viset.
Vi taxade tillbaks till klubben och pratade lite om passet samt hur det var i allmänhet med flygtrimmet. Det verkar gå åt rätt håll och det är bara att fortsätta så var omdömet.
Morgondagens pass med skolchefen innebär trafikvarv fick jag veta, så det skall inte bli några större överraskningar. Jag skall i alla fall upp till klubben tidigare imorgon och läsa igenom lite checklistor, bland annat för daglig tillsyn och pre-flight inspection så att jag har de perfekt memorerade om jag nu får frågor på dessa.
Och med den enormt tråkiga avsaknaden av bilder som det brukar vara här, så kommer i alla fall en bild på kvittot från tankstationen. Något att reflektera över nu när det debatteras så om bensinpriset i allmänhet. 120 liter á 16(?) kronor. Typ 2000 kronor som sörplas upp på ett par timmar av Lycoming-monstret i planet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar