Lektion 11 - Låååååångt bort i horisonten

Lite omstuvade lektionstimmar ledde till att jag rusade från jobbet för att kasta i mig en pizza (mmm, Mexico) och köra upp till flygklubben i god tid före mitt skolpass. Strax efter halv två var jag på plats och hade en och en halv timma på mig att göra i ordning planet och kika lite på det tekniska provet samt driftfärdplanerna jag har att göra (som jag inte gjort klart).

Jag knallade ut i hangaren och njöt som vanligt av att öppna hangarportarna och dra ut planet i solen. Min dagliga tillsyn gick smidigt och lätt och jag hade sällskap av en C-130 Hercules som låg i varvet och gjorde studsar.

Jag var klar på någon halvtimma och hade till och med hunnit tvätta bort flugor från vingarna så jag gick in och slog på flygradion och påbörjade mitt bläddrande i POH:n samtidigt som jag sörplade en klassisk päronsoda.

Prick tre dök läraren upp och vi gav oss ganska omgående ut i planet. Min taxning var nu lite lugnare än innan. Lite otålig är jag, så jag taxar gärna lite väl fort till banan, men idag blev det normal taxihastighet. Ut för uppställning via backtrack på 19 och upp i varvet med högersväng för ovanlighetens skull.

Vi började med en normal landning. Helt otroligt nog glömde jag bort allt vad landningsförberedelser heter. Jag blev påmind (som innan) på final när jag ska slå av förvärmning att den redan är av och då klickar det till i skallen. Snabb koll på allt vettigt (blandning rik, pump till, förvärmning av) och ner för studs. Blev lite skuttigt, men kom ner iaf. Upp igen för vänstersväng och bedömningslandning så vi steg till 1700 fot.

Ett plan från Svensk Pilotutbildning som varit nere och stått på plattan en stund ville ge sig av så vi fick snurra lite på medvinden i väntan på deras taxning. Läraren tyckte jag skulle göra en brant högersväng. Jag som aldrig gjort brantare svängar än 30 grader medvetet hade grava problem med att banka 60 grader. 45 gick an, men 60 var knepigt. Vi fick därefter klart för bedömning så läraren drog av gasen och sa det nu klassiska "hoppsan, motorn är stendöd". Jag körde checklistan och gick in för landning. Ful sättning och inte på märket, men ganska bra ändå. Jag fick pådrag demonstrerat för mig efter landningen. Inte några konstigheter som vissa verkar vilja ha det till, utan lugnt och kontrollerat. Fullgas, förvärmning av och in med ett steg klaff. Upp med nosen, ett steg klaff till och normal stigning till 300 fot GND då klaffen åker in helt och bränslepumpen stängs av. Det blev ett par pådrag från min sida under dagens övningar.

Vi fortsätte med bedömningarna och jag hade som innan problem med att flyta ut och lyfta nosen rätt vid sättning. "Titta långt bort i horisonten" påpekade läraren återigen och på näst sista landningen gjorde jag just det, väldigt fokuserat och medvetet. Och mycket riktigt tjöt stallvarnaren lääääänge i utflytningen innan jag mjukt dunkade ner på banan. Inte på centrumlinjen, men ändå. Där fick jag till sist min "aha-upplevelse" och har en fullt korrekt bild av det hela i huvudet att referera till.

Vi drog på igen och gick upp för att gå in på bana 11 som är grässtråket vid klubben. På basen kändes det som om vi låg lågt (finns ju inte mer än ögonmått att gå på vid landning där) så jag tog det lilla lugna med att minska höjd. Sen fick jag minska både höjd och hastighet drastiskt när jag väl såg hur vi låg till. Var förmodligen inkörd på bedömningslandning då man ju ligger aningens högre än när man har en motor som drar en framåt.

Läraren fick rätta till planet i sidled över tröskeln då jag ju som sagt inte fått till spakrörelserna där helt, men landningen blev mjuk som ett lamm. Titta lååååångt bort i horisonten var det ja!

Vi taxade in till klubben och ställde planet för lite debriefing. Fick samma omdöme som tidigare. Kör på i samma takt, det går bara uppåt och framåt det här! Fick även en eloge för att jag faktiskt tar till mig av de påpekanden som jag får och att jag rättar mig själv mer och mer när jag ser mina misstag. Framförallt sådana saker som att jag inte godtar att ligga 50 fot fel i höjd eller 10 knop fel i hastighet och annat.

Vi pratade om framtida lektioner och närmast står en tur till Halmstad. Åtminstone en planerad tur till Halmstad, för jag uppfattade även hinten om att det är bra att veta vad man gör om man inte kan landa där man tänkt sig. Kan alltså bli en avbruten flygning till Halmstad för att göra en divert till annat fält.

Jag funderade på hur man gör en "rätt" driftfärdplan till Halmstad då jag klurat på vilka brytpunkter man skall hålla sig till och annat. Tipset jag fick var att dra en track mellan ut- och inpasseringspunkt till kontrollzonerna. I fallet Jönköping-Halmstad blir det alltså mellan Mulseryd och Åled. Därefter kan man höfta till det med en hastighet på 90 knop i vårt fall mellan bana och passeringspunkt för att även få med den sträckan och tiden. Låter vettigt. Kanske även lägger till en brytpunkt på vägen (vet att det finns ett grässtråk nästan mitt på tracken) för nöjes skull. Men jag är ganska säker på att min lärare hittar på nåt att göra på vägen (läs: motorbortfall, branta svängar, vingtippningar, mer motorbortfall, långsam flygning med klaff etc).

Måste verkligen ta mig tid i veckan att räkna färdigt allt det här. Det är ju inte så mycket jobb egentligen med det, utan det handlar bara om att göra det. Det tekniska provet är även det en nödvändighet att göra färdigt. Såg ut i mina papper som om det var det sista hindret före EK-flygning nu (förutom att få lite snyggare landningar).

Efter passet satt jag kvar och bläddrade lite i papperen och snackade skit med de andra som ramlade in på klubben. På kvällen blev det sedan ett tretimmar möte om flygplansköp. Trots lång diskussion med många argument och bra förslag slutade omröstningen i så jämna siffror att det helt enkelt blir upp till styrelsen att komma fram till vad som ska köpas in. De jag pratade med på klubben tyckte att jag på ett ypperligt sätt har kommit in i klubbkänslan nu: "Var på klubben en halv dag och flyg 45 minuter av den tiden." Jorå!