tisdag 31 mars 2009

Stora flygaredagen, del 2

Det blev sålunda dags för min EK-nav, den sista under min utbildning.

Jag började med att taxa till tankstationen och fylla på i vingarna. Jag pyttsade i fullt och hoppade in och gjorde i ordning alla papper jag behövde. Ett skolflygplan från TFHS (om jag inte såg helt fel) taxade in och ville tanka så jag flyttade lite snabbt på mig och fortsatte med min checklista och mina förberedelser. Väl klar ropade jag upp tornet och begärde taxi. Snällt fick jag vänta på min plats då Skyways just skulle landa och hinna taxa in till plattan. Därefter blev det min tur att taxa ut till bana 19.


På plattan efter avklarad tankning, väntandes.


Jag fick klart att gå i TMA:t i riktning mot Västerås och lyckades ta mig upp till 2400 fot innan molnen tyckte att det var nog. Efter ett litet tag lämnade jag Jönköpings TMA och klev in i Östgöta TMA. Överlämningen gick smidigt och jag blev ombedd att hålla mig borta från restriktionsområde 23 som låg mitt i min färdväg.


Passage av Mjölby.


Jag drev av västerut vilket fick flygledaren att fråga om jag ville gå via Karlsborg TMA istället. Efter viss förvirring om vad det handlade om kom jag underfund med det hela och sa istället att jag svänger en mer östlig kurs för att hålla mig kvar i Östgöta TMA och gå öster om R23.

Efter passage av Linköpings kontrollzoner blev jag ombedd att stiga till 2500 fot vilket gick fint och jag höll den höjden hela vägen fram till mitt första mål.


Lite instrumentering i KIK:en.

Östgöta lämnade över mig till Sweden Control när jag passerade ut från TMA:t och på Sweden hände som vanligt inte så värst mycket. "No reported traffic in uncontrolled airspace" lät det som så många gånger förr. Jag susade vidare mot Västerås och fick snart prata med Västeråstornet. Det var lite skolflyg och hobbyflygare ute i området och flygledaren verkade nöjd med tillvaron. Redan tio minuter från fältet fick jag klart inflygning bana 19. En udda känsla. Jag såg dock fältet redan över Eskilstuna och hade lite radiofyrar som hjälp för att få en bra väg in. Det blev en bra inflygning men lite ful sättning. Jag hade dessutom missat att be om att få göra en studs på banan, och med en östeuropeisk pilot som snattrade på frekvensen när jag låg på kort final hann jag inte emellan, så min "klart landa" blev just till en landning. Flygledaren i tornet lät lite smått förvirrad och irriterad när jag istället för att be om en parkering istället frågade om jag fick backtracka och starta bana 19 för en direkt avgång. Snart var jag i luften igen och lämnade i riktning mot Örebro.

Navigationen mot nästa flygplats var smidig värre. Stora sjöar att följa och tydliga märken för var kontrollerad luft började. På radion fick jag besked om ett annat flygplan ute på vift i närheten, men vi skulle gå fria från varandra med god marginal. Inom kort blev jag överlämnad till Örebrotornet som svarade glatt.

På 4500 fot dundrade jag in i Örebros TMA och fick klart in i kontrollzonen via LILLAN. En titt på kartan visade att det är en inpasseringspunkt i norra delen av staden. Att veta exakt var en sådan punkt finns är ibland lurigt. LILLAN är i det här fallet, visade det sig när jag tittade på en karta, döpt efter Lillån. LILLAN i sin tur är uppenbarligen ett bostadsområde vid denna å. Väl vid lillan fick jag i alla fall klart in mot fältet och bana 19. Örebros NDB-fyrar kom väl till användning för att komma rakt mot fältet.

Flygledaren i tornet frågade om jag avsåg studsa vilket jag bekräftade och jag fick reda på att det var rejäl sidvind och dessutom turbulens på finalen. Nog var det skumpigt på vägen ner och jag var beredd på att dra på när jag låg ett par meter över marken då flygplanet krängde rejält. Jag hade dock kvar kontrollen och fick till en ypperlig landning. Pådrag och sen klart lämna rakt söderut på 4500 fot enligt min färdplan.

När jag närmade mig vätterns norra ände blev jag överlämnad till Karlsborg. Jag ropade glatt upp och frågade om jag fick passera både TMA och de restriktionsområden som finns där. Klar att passera hela alltet på 4500 fot fick jag från tornet och jag dundrade på. Närmare Karlsborg ombads jag hålla mig väster om väg 49 för att undvika att bli nerskjuten. "Will stay west of road four niner" svarade jag och letade på kartan för att se vilken väg som avsågs, jag kör ju aldrig i dom krokarna. Vägen var inte svårfunnen och jag girade lite höger för att gå med lagom marginal till R-området i fråga.

Väl förbi Karlsborg fick jag klart att gå i riktning mot Hjo, vilket jag först uppfattade som JON (Jönköpings VOR-fyr). Närmare Hjo fick jag sedan reda på att jag gick fri från skjutfältet och var klar att fortsätta med egen navigering mot Jönköping.


Glad pilot på väg hem igen.


Jag rattade in JON VOR och tog en direkt kurs mot flygplatsen för att komma hem så snart som möjligt. I höjd med Visingsös norra spets blev jag överlämnad till Jönköping igen och jag ropade upp. Tornet ombad mig rapportera över Habo, 2500 fot eller lägre.

Jag skulle ändå börja sjunka inom kort så jag påbörjade en långsam plané. På 3500 fot blev luften kraftigt turbulent. Det hoppade och skuttade som aldrig förr. Spännande att det kan vara sådan skillnad på luft som är så högt upp. Jag fortsatte ner till 2200 fot utan att det blev mindre skumpigt direkt.

Vid Habo fick jag klart in till fältet. Jag fortsatte på min kurs och med samma höjd. Det blev en lika skumpig och vinglig inflygning i turbulent luft som i Örebro men med bibehållen kontroll. Sättningen blev dessutom sjukt bra och det kändes knappt att huvudstället tog i banan. Med det avklarat har jag nu gjort de obligatoriska tio timmar ensamflygning som krävs.


Rörliga bilder från flygningen.


Efter passet blev det lite debriefing i klubbhuset. Slutsatsen av dagens övningar var att jag kan flyga och har koll på allt jag behöver ha koll på. Det som gäller är att läsa lite bestämmelser och fräscha upp den biten inför uppflygningen. Nästa gång telefonen ringer och det är en flyglärare i andra änden får jag tid för uppflygning. I samband med det bokas de sista två skolpassen jag ska ha. En timma med lärare och en timma själv. Sedan är det bara uppflygningen kvar tills jag har certifikatet i min hand.

1 kommentar:

Bosse sa...

Lycka till med uppflygningen