torsdag 27 september 2007

Håltimma?

Det blev snabba fem minuter hemma idag efter jobbet innan vi åkte till flygklubben för dagens teorikurs. Jag hann precis kasta i mig lite mat och fixa en termos med te.

I klubbhuset satt vi och väntade med de andra en stund innan vi fick beskedet att dagens teoripass blev inställt på grund av plötslig sjukdom. Lika bra att åka hem igen alltså. Tur var det. Jag hade aldrig orkat med tre timmar meteorologi idag. Mitt te var dessutom väldigt äckligt, så det hade jag nog inte kunnat dricka för att hålla mig vaken.

Blir nog till att läsa lite fortsatt meteorologi på egen hand på bussen tills nästa teoripass på tisdag. Då är det human factors med flygläkaren som vi dessutom måste boka tid hos för att göra vår medical. Funderar även på att skaffa en rejäl meteorologibok för att lära mig lite mer än vad som står i kurslitteraturen. Men jag får se, det finns ju så mycket mer att göra än att läsa överskurs.

tisdag 25 september 2007

Kursstart!

Yes, idag satte det igång. Vid halv sju var vi på plats på flygklubben tillsammans med ett gäng andra flygintresserade människor. Det blev en ordentlig mjukstart. Lite allmänt prat om ditt och datt, utdelning av en hög kursmaterial (plus navskiva, kartor och loggbok), betalning av materialet (rejäla buntar med pengar var det) samt en kort genomgång av METAR och TAF (väderobservation och -prognos) så vi vet om det är flygbart eller inte ute i världen.

Här är hela samlingen med prylar.


På torsdag drar det igång på riktigt då vi börjar med meteorologidelen av kursen, så den boken åker ner i väskan med en gång så jag kan läsa på lite när jag sitter på bussen till och från jobbet.

onsdag 19 september 2007

Snart dags...

Mindre än en vecka tills flygteorin börjar, nice.

Fram tills jag får teoriböckerna i min hand med massa gottigt att läsa om (meteorologi, navigering, flygradiokommunikation etc etc) så stillar jag mitt intresse med att läsa flyg-/pilotbloggar, lyssna på Arlandatornets radiotrafik, titta på flygplatser i Google Earth och annat smått och gott. Kort sagt, samma som jag gjort i över ett år.

måndag 10 september 2007

Varför UL?

Tänkte jag kunde fylla ut nedanstående med anledningen till att det blev ultralätt flyg och inte en vanlig privatflygarlicens. Tja, med ett PPL så finns det många fördelar. Det går att ta med sig fler passagerare upp i luften vilket är trevligt. Det går även att ta sig längre sträckor och flyga i lite sämre väder. Dessutom får man med sig (mer) packning. Och kanske bäst av allt: det går att flyga efter instrument och inte bara visuellt! Jag som är en riktig sucker vad gäller blinkande lampor i natten tycker att flygplatser och framförallt landningar på dem nattetid är bland det trevligaste man kan få uppleva. Det blir inte så mycket sånt med ett ultralätt dessvärre, så jag antar att jag får muta lite folk emellanåt på klubben för att få uppleva nattlandningar.

Å andra sidan får man halva kostnaden på i stort sett allt med ett ultralätt plan. Halva flygkostnaden=dubbelt så många timmar i luften. Halva kostnaden för skolningen=mer pengar till flygtimmar. Det väger över starkt i dagsläget. Dessutom är Jabirun som sagt tydligen mer flyga plan än köra buss, och det spelar ju självfallet in det med.

Däremot finns ju en tanke om att eventuellt i framtiden skola PPL. Det beror dock lite på hur ekonomin utvecklar sig och vad som händer med certifikaten. Vem vet vad luftfartsverket kan få för sig. Det kanske inte alls blir lönt att ta ett PPL i framtiden... Oavsett vilket så kommer jag att kunna börja flyga redan i vinter. Och det kommer att bli kul. Bättre flyga nu än att spara pengar för att flyga sen.

söndag 9 september 2007

Då var det dags!

Beslutet är taget. Efter dagens utflykt(er) blev det klart vad jag kommer att lägga förmodligen all min fritid det närmaste halvåret på att göra: Jag skall lära mig flyga!

Tankarna på att ta ett flygcert har funnits i huvudet till och från i runt ett och ett halvt år. Nu är förutsättningarna rätt: Jag har ett fast jobb, jag har skolan avklarad och allt annat känns ok. I och med helgens tur till Axamo och flygklubben som hade öppet hus är det avgjort. Det går inte att bli annat än helsåld när man fått sig en vända över stan på 2000 fots höjd.

Vi fick med oss mycket nyttig information från klubbens medlemmar. Allt från formalia som måste klaras av innan och under skolningen till hur det fungerar rent allmänt i klubben. Självfallet måste man flyga lite och vädret var fint, så jag och E fick ta plats i varsin Jabiru för en kort spaka själv-runda. Jag har tidigare bara varit med i baksätet på skolchefens PA-28 vid ett tillfälle, men nu fick jag äntligen ta plats i rätt säte. På med headsetet, instruktören drar igång maskinen och ropar på tornet. Sen taxa över till plattan för motorcheck. Där fick vi sedan tillstånd att rulla fram till bana 01 efter en Cherokee som skulle iväg före oss. Efter Jabirun jag satt i kom E med sin instruktör. Det blev en lång väntan vid bankanten på att kärran före oss skulle taxa sina två kilometer till slutet på banan för att därefter lyfta. Vi fick till sist vårt klartecken för start och ramlade ut på banan. "Ja, så drar du full gas så kör vi" tyckte instruktören och jag var inte sen på att dra på. Fullt drag, bakåt lite med spaken och snart så lyfte vi uppåt. Instruktören fick självfallet hjälpa till på vägen upp med ett finger på flygspaken, det var lite småturbulent. Men så kom vi upp på 2000 fot och planade ut och där var det fint.

Vi svängde höger ut över Jönköping och fortsatte i riktning mot Huskvarna. När vi kommit en liten bit bort från fältet fick jag en kort genomgång av rodren och deras verkan (pinne åt höger och lite tryck med högerfoten, så åker vi till höger). Sedan fick jag ta kontrollen till större delen själv och meka runt lite och känna efter hur det känns att styra runt själv högt över marken. Lite småjobbigt sådär när man dels ska hålla koll på höjden, eventuella plan i närheten, horisonten och allt annat samtidigt som man gärna bara vill kika ut genom rutan och se vad som finns nedanför. Simultankapaciteten kommer snabbt hoppas jag.

Snart blev det dags att åka tillbaks till Axamo. Vi tog en runda över Jönköping igen för att se om det är möjligt att landa utanför vårt hus. Vi bedömde att träden måste bort och även lite belysning, men annars skulle det gå bra. När jag påpekade att bilarna som är parkerade på gatan kan innebära ett bekymmer blev kommentaren "njah, man ska inte hänga upp sig på smådetaljer". Skön inställning!

Nåväl. Vi kom in på basen och fick order från flygledaren att dra ut ordentligt på inflygningen då en kärra skulle ner före oss. Det blev en i mitt tycke ganska långsam inflygning även om vi lätt hade kunnat sakta ner ytterligare 20 knop utan problem. Jag har nog lite tid framför mig innan jag förstår att det går ganska snabbt även om det inte ser ut som det. Hursomhelst, ut med klaffarna och sedan en fin färd ner. Även om det är tråkigt att snart vara nere på marken igen så är ändå landningarna bland det härligaste med att flyga. Jag vet inte vad det är som gör det, men känslan när man glider fram mot fältet, får klart för landa och sedan viker av ner på finalen är ruskigt härlig.

Lite svajigt var det i den lilla storken på väg upp och ner, men jag förstår varför alla säger att det verkligen är att flyga och inte som med de lite större planen där det allmänna omdömet verkar vara att det är "åka med" eller "köra buss". Det lilla planet reagerade snabbt och lätt på alla roderkommandon och varje vindpust kändes.

Väl nere på marken stannade vi för att prata lite mer med folket i flygklubben som verkade nöjda med vårat beslut att ta cert båda två. Vi stannade även lite extra länge för att se när ett lite mer ovanligt besök av en rysk Antonov AN-12 skulle ge sig iväg. Kommentaren "den går inte på vanligt flygbränsle, utan dom pumpar in råolja i tankarna" förstod jag när den dånade iväg. Ruskigt långsamt och segt steg den i ett tjockt moln av rök. De övriga på plats ropade lustigheter som "ring brandkåren" vilket var väldigt passande, för det såg inte helt bra ut. Kul att ha sett ett lite mer ovanligt plan på plats i Jönköping. Till och med personal på flygplatsen skuttade ut för att ta kort på den (självklart har jag inte med mig kameran själv).

Men, vad står nu på tur? Tja, det är väl att fylla i alla papper som ligger och väntar hemma med medlemsansökan i klubben och tillstånd att få skola UL-B. En vända till polisen för att hämta lämplighetsintyg och en vända till skattemyndigheten för personbevis. Och inte att förglömma att boka tid hos en flygläkare för att göra en medical. Därutöver betala medlemsavgift till klubben och även kursavgift för om två veckor början teorilektionerna. Två gånger tre timmar i veckan på plats i klubbhuset och utöver det en massa läsande och klurande hemma. Skillnaden mot att läsa på högskolan blir att detta direkt leder till någonting riktig skoj och är väldigt intressant samtidigt. Sen att man får översätta teori i praktik ganska omgående är väldigt bra det med. December-januari räknar jag med att ta min första lektion i luften.

Skönt att det är på gång nu. Målet är att i slutet av nästa sommar kunna ta ett plan och flyga hem till västkusten istället för att sitta i en bil eller ta ett tåg. Nice!